Svårupptäckt korruption vanligast inom kommuner och regioner

En ny rapport från Statskontoret ger en översiktlig bild av förekomsten av korruption inom kommuner och regioner, riskområden samt befintligt arbete mot korruption inom sektorn. Rapporten lyfter nya riskområden för korruption och framhåller att bilden av korruption behöver vidgas. Nepotism och vänskapskorruption är enligt rapporten vanligast förekommande inom sektorn. 

Den 15 juni publicerade Statskontoret sin nya rapport Nya utmaningar och gamla problem – om korruption i kommuner och regioner. Den ger en översiktlig bild av förekomsten av korruption inom kommuner och regioner, de korruptionsrisker som finns samt hur sektorn arbetar förebyggande mot korruption. Rapporten avser redovisningen av Statskontorets uppdrag från regeringen att analysera och förbättra förutsättningarna för att motverka korruption inom kommuner och regioner.

Av rapporten framgår att kommuner och regioner behöver bli bättre på att arbeta mot korruption. Detta för att på ett effektivt sätt ha möjlighet att hantera såväl redan kända som nya korruptionsrisker. Bland annat uppger Statskontoret att arbetet mot korruption inom sektorn är i behov av utveckling för att säkerställa att kunskap sprids och att riskmedvetenheten ökar inom alla verksamheter. Bilden av korruption är ibland snäv, vilket innebär att problem som jäv och intressekonflikter riskerar att missas. Det finns enligt rapporten ofta interna riktlinjer på plats, dessvärre träffar de inte alltid all verksamhet. Vidare framgår även att användningen av riskanalyser som en del i arbetet mot korruption är relativt ovanligt.

Vanligare med svårupptäckt korruption

Korruption i form av direkta mutor och otillbörliga erbjudanden inom kommuner och regioner är enligt rapporten ovanligt. Mer svårupptäckt korruption, så som nepotism och vänskapskorruption, är framställt som vanligare förekommande inom sektorn. Statskontoret uppger i rapporten att misstankar om korruption förefaller vara mer förekommande inom kommuner och regioner jämfört med statliga myndigheter. Däremot är antalet anmälningar till polisen likvärdig för båda sektorerna. Detta trots att kommuner och regioner utgör en nära fem gånger så stor sektor som de statliga myndigheterna.

De riskområden rapporten lyfter fram är till viss del tidigare kända områden där korruption riskerar att uppstå. Dessa är teknisk förvaltning, plan- och byggfrågor, turism, regional utveckling samt offentlig upphandling. I rapporten framgår att offentlig upphandling är ett förstärkt riskområde. Utöver dessa är nya riskområden inom kommuner och regioner välfärdsbrottslighet och otillåten påverkan.

– Det faktum att nepotism och vänskapskorruption är den form av korruption rapporten framställer som vanligast inom kommuner och regioner är inte förvånande. Förekomsten av svårupptäckt korruption är återkommande i samhällsdiskussioner kring den svenska korruptionen, säger Hayaat Ibrahim, generalsekreterare vid IMM.

Rekommendationer ska förbättra arbete mot korruption

För att förbättra arbetet mot korruption ger Statskontoret tio rekommendationer i rapporten. Till att börja med ska ledningen ha en central roll i det förebyggande arbetet mot korruption. Rekommendationerna innefattar även att förebygga all form av korruption, inte enbart mutbrott. Statskontoret uppmuntrar till att polisanmäla konkreta misstankar om korruption, analysera korruptionsrisker och involvera arbetstagare i diskussioner kring verksamhetens korruptionsrisker. Så långt som möjligt bör arbetet mot korruption integreras i befintliga processer. Styrdokument ska vägleda arbetet och vara kända i alla verksamheter. Härutöver är rekommendationen att kommuner och regioner höjer kunskapsnivån där det är nödvändigt och verkar för öppenhet för att bryta eventuella tystnadskulturer. Arbetstagare ska dessutom vara informerade om vart de kan vända sig för att anmäla misstankar om korruption eller ställa frågor. Till sist är det enligt Statskontoret viktigt att kommuner och regioner samverkar och lär av varandras arbete.

– Utifrån rapporten är det tydligt att arbetet mot korruption inom kommuner och regioner är i behov av utveckling för att möta i många delar redan kända korruptionsutmaningar, men även nya hot mot den verksamhet som bedrivs av det allmänna. En del i ett effektivt arbete mot korruption är kontinuerlig utvärdering för att säkerställa att den ger effekt på de risker verksamheten står inför. För att komma till bukt med korruption inom kommuner och regioner är det därför särskilt angeläget att varje organisation snarast genomför ett gediget riskarbete, säger Hayaat Ibrahim.

Ta del av rapporten här.