Öka insatser mot korruptionen i byggbranschen

Trots byggbranschens nyvunna intresse för återbruk och cirkularitet fortsätter korruptionen att genomsyra sektorn. Idag, på Internationella antikorruptionsdagen, varnar Parul Sharma, generalsekreterare för Institutet Mot Mutor, för att branschens snäva syn på hållbarhet riskerar att underminera även de cirkulära satsningarna.

För att den svenska byggsektorn ska bli hållbar på riktigt krävs att dess representanter och ledare kan hålla mer än en tanke i huvudet samtidigt. Jag är den första att applådera branschens nyvunna intresse för återbruk och cirkularitet och jag är väl medveten om att det behövs en kraftsamling för att få cirkulära lösningar att skala.

Men att tro att dessa insatser löser alla branschens hållbarhetsutmaningar är djupt oroväckande. Om branschen fortsätter med denna snäva syn på hållbarhet, riskerar även de cirkulära satsningarna att gå om intet på grund av den korruption som fortsätter att genomsyra byggsektorn, såväl i Sverige som globalt.

För även om nytt material ersätts av återbrukat är det fortfarande samma aktörer som köper och säljer till och av varandra, aktörer där det korrupta beteendet på allt för många håll blivit en del av ”business as usual”.

I årets skörd av mutbrott från svenska domstolar, som vi på IMM samlar in, finns flera iögonenfallande exempel från bygg- och anläggningssektorn. Bland annat en ny härva i asfaltsbranschen samt ytterligare en i raden av ”gratis” renoveringar hos en byggbolags-vd genomförd av en av byggfirmans underentreprenörer. Där finns också ett fall där en företrädare för ett byggbolag påstods ha gett en muta för att få bygga en fotbollsplan åt en förening där hen satt i styrelsen, en dom som sedan överklagats. Dessa domar visar på hur komplex och känslig produktionskedjan i branschen är samt hur många aktörer som faktiskt utgör en korruptionsrisk.

Vi på Institutet Mot Mutor, IMM, har gedigna överenskommelser med byggsektorns företrädare, genomför utbildningar och kompetensfrämjande insatser och har regelbundna diskussioner med representanter för branschen. Tyvärr är det uppenbart att våra förebyggande insatser och samarbeten inte varit tillräckliga samt att fokus på de så viktiga små- och medelstora aktörerna i byggsektorn varit för svagt.

Byggbolagen måste, precis som på samma sätt som de har brandövningar, ha korruptionsövningar eller så kallade ”corruption drills”, där korruptionsincidenter diskuteras och övas fram till konkreta riskhanteringar som om en incident ägt rum. Det gäller framför allt de mindre och medelstora bolagen, som alltför ofta helt saknar en policy för att motverka korruption. Här vill jag starkt rekommendera att man söker stöd och vägledning av Näringslivskoden från IMM.

Jag brukar säga att den absolut viktigaste professionen för att få till en hållbar affär, om vi definierar hållbarhet som klimat, antikorruption och mänskliga rättigheter, är inköpare och upphandlare. Det gäller alla branscher men kanske framför allt inom bygg.

Så här långt kan vi konstatera att inköpare generellt inte ens är involverade i byggbranschens hållbarhetsstrategier. Med tanke på EU:s fokus på tillbörlig aktsamhet inom miljö och mänskliga rättigheter specifikt kopplade till värdekedjor, är det tydligt att branschen missat en ytterst viktig funktion i hållbarhetsarbetet. Är det okunskap, eller ignorans, i en bransch som utgör en så tung inköpare och upphandlare?

Oavsett måste byggbolagen vidga synen på hållbarhet liksom kretsen som jobbar med frågorna. Och placera korruptionsfrågan på den centrala plats där den hör hemma. Annars kommer den snabbt att tugga i sig de hållbarhetsstrategier som branschen anammar, som exempelvis cirkularitet och återbruk.

Parul Sharma, generalsekreterare för Institutet Mot Mutor