Få länder uppfyller EU:s krav om skydd för visselblåsare

Flertalet EU-länder saknar ett generellt skydd för visselblåsare som rapporterar om korruption och andra oegentligheter. Detta konstaterar Transparency International i en ny rapport.
– Detta är en påminnelse om att ett robust rättsligt ramverk är avgörande för att skydda visselblåsare från repressalier, säger Parul Sharma.

EU:s direktiv om skydd för visselblåsare antogs 2019. Samtliga 27 EU-länder hade fram till 17 december 2021 på sig att implementera direktivet. Direktivet är utformat för att skydda visselblåsare som rapporterar om överträdelser av unionslagstiftningen. Rapporten ”How well do EU countries protect whistleblowers?” från Transparency International utvärderar visselblåsarlagstiftningen i de 20 EU-länder som infört den typen av lag. Rapporten visar att 19 av 20 EU-länder inte uppfyller kraven i EU:s direktiv om skydd för visselblåsare på minst ett av fyra viktiga områden.

Av de 20 länder som granskats är det fyra som inte tillåter visselblåsare att rapportera oegentligheter direkt till myndigheter utan restriktioner. Utöver detta är det sju länder vars lagar inte säkerställer att visselblåsare får full ersättning för den skada de lidit. Ytterligare fem länder erbjuder inte att visselblåsaren återinsätts till sin tidigare tjänst. Dessutom är det åtta länder vars lagar om skydd för visselblåsare som inte fastställer påföljder för alla överträdelser av skyddet för visselblåsare; det vill säga repressalier, lagstridiga förfaranden mot en visselblåsare, inblandning i visselblåsning och brott mot sekretessen kring visselblåsarens identitet.

I 19 av de 20 granskade länderna innehåller lagarna däremot straff för att medvetet rapportera falsk information. I tre länder är påföljderna för att medvetet rapportera falsk information till och med betydligt högre än för vissa av överträdelserna av skyddet för visselblåsare. Tre länder tillhandahåller inte gratis och lättillgänglig rådgivning till visselblåsare.

Svenska lagstiftningen får medelbetyg

I utvärderingen av den svenska lagstiftningen landar rapporten i två positiva aspekter och två negativa. En av de positiva aspekterna av lagen är att den kräver att både offentliga och privata organisationer tillhandahåller visselblåsarkanaler. Kanalerna ska vara både muntliga och skriftliga. Flertalet visselblåsarkanaler säkerställer att visselblåsare från alla bakgrunder kan rapportera missförhållanden. Ytterligare en positiv aspekt är att lagen ger stöd till visselblåsare. Företagsorganisationer, fackföreningar och civilsamhället kan ansöka om statlig finansiering för att tillhandahålla information och vägledning till visselblåsare.

En av de största bristerna är att den svenska lagen saknar specifika påföljder för personer eller organisationer som hindrar eller försöker hindra rapportering, utövar repressalier mot visselblåsare eller väcker oseriösa stämningar mot dem. Även om dessa handlingar kan omfattas av andra lagar, är god praxis att lagen om skydd för visselblåsare uttryckligen beskriver dessa påföljder. Ytterligare en negativ aspekt är att lagen begränsar den ersättning anställda utsatta för repressalier på arbetsplatsen kan få. Detta kan innebära att visselblåsare inte får full kompensation för den faktiska skada de har lidit. Detta är dessutom inte förenligt med EU:s direktiv.

– Skyddet av visselblåsare är avgörande för att bekämpa korruption och andra oegentligheter. Visselblåsare spelar en viktig roll när det gäller att avslöja oegentligheter och ställa de ansvariga till svars. Genom att skydda visselblåsare kan EU bidra till att skapa ett mer öppet och ansvarstagande samhälle, säger Parul Sharma, Tf Generalsekreterare vid IMM.

Du kan ta del av rapporten här.