Utbildningsbolag arrangerade älgjakt för bl.a arbetstagare inom landsting och kommun

Hovrätten för Övre Norrland, dom 2003-04-07 i mål nr B 39-02 (RH 2003:56) och Lycksele tingsrätt, dom 2001-12-06 i mål nr B 339-01

Ett kommunalägt utbildningsbolag bjöd in till och arrangerade älgjakt för arbetstagare inom företag, landstings- och kommunal verksamhet, länsarbetsnämnd, skatteförvaltning m.m. Kostnaderna för älgjakten, vilka inkluderade kostnader för jaktupplåtelse, fällavgift för älgar samt enklare kost och logi, betalades av utbildningsbolaget. Åtal för bestickning ogillades av TR men bifölls av HovR.

Ett kommunalägt utbildningsbolag med dotterbolag i tre angränsande kommuner bedrev utbildningsverksamhet och hade som kunder både privata företag och offentliga institutioner som t.ex. länsarbetsnämnden, kommuner och landsting. Sedan 1996 förelåg ett samarbetsavtal mellan de fyra utbildningsbolagen att de skulle betraktas som en koncern. Som ett gemensamt organ bildades ett koncernråd som skulle samordna och ge respektive bolags styrelse råd i diverse övergripande frågor, som t.ex. profilmarknadsföring. Alla beslut som fattades i rådet förankrades dock i respektive bolags styrelse då rådet endast var rådgivande och saknade rättslig handlingsförmåga.

Till frågan om profilmarknadsföring hänfördes arrangerandet av älgjakt. Utbildningsbolagets s.k. moderbolag tecknade under perioden 1996 – 1999 avtal avseende jaktupplåtelse för representation med ett skogsbolag. Avtalet tecknades av moderbolagets verkställande direktör, vilket under denna period blev två olika personer då den första avlöstes av en annan.

Utbildningsbolagen bjöd in till och arrangerade älgjakt till arbetstagare inom företag, landstings- och kommunal verksamhet, länsarbetsnämnd, skatteförvaltning m.m. Kostnaderna för älgjakten, vilka inkluderade kostnader för jaktupplåtelse, fällavgift för älgar samt enklare kost och logi, betalades av utbildningsbolagen och uppgick:

– år 1996 till 46.640 kr varar 25.000 kr avsåg jaktupplåtelsen, 12.500 kr avsåg fällavgift, 8.540 kr avsåg kost och 600 kr hyra av stuga.

– år 1997 till 42.515 kr varar 25.000 kr avsåg jaktupplåtelsen, 12.500 kr avsåg fällavgift, 4.015 kr avsåg kost och 1.000 kr hyra av stuga.

– år 1998 till 37.418 kr varav 25.000 kr avsåg jaktupplåtelsen, 6.250 kr avsåg fällavgift, 4.668 kr avsåg kost och 1.500 kr hyra av stuga.

– år 1999 till 41.505 kr varav 25.000 kr avsåg jaktupplåtelsen, 12.500 kr avsåg fällavgift, 3.405 kr avsåg kost och 600 kr avsåg transport med fyrhjuling.

Sammanlagt 11 personer åtalades för bestickning alternativt medhjälp till bestickning. Samtliga hade under aktuell period deltagit i koncernrådet. I övrigt var deras befattningar verkställande direktör eller ordförande eller styrelseledamot i respektive bolags styrelse. TR konstaterade inledningsvis att var och en av de tilltalade haft en sådan ställning och agerat på ett sådant sätt att ansvar för bestickning eller medhjälp härtill i och för sig skulle kunna komma i fråga. Beslutet om älgjakt hade fattats respektive år i det koncernråd som hade inrättats (se ovan). Eftersom rådet inte hade haft någon formell beslutsrätt hade härefter respektive bolags styrelse haft ansvaret för att beslutet genomdrevs. Formellt beslutades om älgjakt i respektive dotterbolag genom att älgjakten innefattats i budgeten. Samtliga de tilltalade hade varit medvetna om hur de aktuella inbjudningarna skulle ske. De ansågs, var och en i respektive egenskap, ha låtit utsända det erbjudande om älgjakt som muntligen och skriftligen lämnats.

TR utredde vidare om det innefattat otillbörlig belöning för de inbjudnas tjänsteutövning. Denna bedömning är starkt beroende av förmånens ekonomiska värde. TR påvisade att älgjakten hade varit av enkel beskaffenhet så till vida att deltagarna endast fått enklare förtäring samt att övernattning skett i en byastuga på golvet på liggunderlag och med sovsäck. Det förekom inte heller någon servering av alkohol. Deltagarna i jakten erhöll inte heller någon del av köttet från de nedlagda bytena utan erbjöds att köpa detta. Inför jakten 1997 och 1999 fattades i rådet en rekommendation till beslut om att debitera en avgift om 250 kr respektive 300 kr för deltagande i jakten. Att avgiften 1997 inte kom att verkställas ansågs inte ligga de åtalade i målet till last.

Åklagaren menade att värdet av jakten uppgick till i vart fall 2.000 kr. per person enligt en jämförelse av priser för en dags älgjakt på den öppna marknaden. TR ansåg det inte vara styrkt att värdet av jakten uppgick till det beloppet, men värdet ansågs dock inte ha varit obetydligt. Enligt förarbetena bör vid bedömningen av transaktionens otillbörlighet så snart det inte rör sig om bagateller tas hänsyn även till andra faktorer än värdet. Exempel på detta är beskaffenheten av den tjänst som förmånstagaren har och det förhållandet att förmånen erbjuds eller mottas med huvudmannens vetskap eller samtycke. Några av de inbjudna till jakten var representanter från kommunen. I det här fallet var utbildningsföretagen emellertid kommunala bolag och de inbjudna från kommunen var ägarrepresentanter. TR uttalade: ”Det förhållandet att fråga varit om ägarrepresentanter bör beaktas så till vida att det inte tett sig helt onaturligt att bjuda in dessa då de redan hade ett starkt intresse i bolaget.” Vidare framkom att inbjudningarna skett med ett betydande mått av öppenhet. Målsättningen med utskicken hade bland annat varit att inbjudningarna skulle sättas upp på anslagstavlan på respektive arbetsplats dit inbjudan skickats. För att så varit syftet talade även det förhållandet att bolagen fortsatt att arrangera älgjakt trots att få av de tidigare inbjudna antagit erbjudandet, menade TR.

TR ansåg inte att förmånen i målet, dvs. älgjakten, hade varit otillbörlig. Åtalet ogillades.

HovR bedömde jaktutflyktens ekonomiska värde till att i vart fall ha överstigit 1000 kr. Även med beaktande av en deltagaravgift på 250 kr eller 300 kr ansågs värdet av förmånen sådant att det enligt HovRr:s mening inte kunde anses som obetydligt. Vidare konstaterades att det erbjudna arrangemanget varit helt inriktat på rekreation, vilket kan vara tillåtet om det ingår som ett naturligt och nyttigt led i arbetstagarens tjänsteutövning, men enligt HovR hade det här jaktarrangemanget inga seriösa inslag som var till nytta för de inbjudna jägarna i deras tjänstutövning.Vidare påpekade HovR att inbjudningarna riktade sig mot några få och speciellt utvalda personer, där syftet var att skapa goda relationer som skulle komma utbildningsbolaget till gagn. De åtalade dömdes för bestickning till 40 respektive 30 dagsböter.