Tingsrätten friar organisationsföreträdare och myndighetspersoner i åtal avseende branschfester

Stockholms tingsrätt, dom 2017-12-04 i mål nr B 12471-15

Två intresseorganisationer (”Organisationerna”) inom musikbranschen anordnade årligen jul- och vårfester (tillsammans ”Tillställningarna”) till vilka de bjöd in myndighetsföreträdare, politiker, representanter från andra bransch- och intresseorganisationer, musikutövare och journalister. Under Tillställningarna serverades det mat och dryck, framfördes musikframträdanden och delades ut priser och stipendier.

Bland de inbjudna fanns fem företrädare från tre statliga myndigheter (”Myndighetsföreträdarna”). Gemensamt för dessa myndigheter var att de hade till syfte att främja de kulturpolitiska målen och samverkan inom kultursektorn. Myndigheterna delade även ut bidrag till musiker och kulturprojekt.

Två företrädare från Organisationerna och Myndighetsföreträdarna åtalades för givande respektive tagande av muta för att ha bjudit in till respektive närvarat vid Tillställningarna.

Förmån, personkrets och tjänstesamband

Tingsrätten inledde med att konstatera att inbjudan till Tillställningarna kunde ses som förmåner och att de åtalade tillhörde någon av de personkretsar som kan ta emot mutor. Vidare ansågs det för alla personer, utom en av dem som var kanslichef vid en av myndigheterna (”Kanslichefen”), finnas ett samband mellan förmånen och deras anställning, så kallat tjänstesamband. Den myndighet som Kanslichefen företrädde beviljade dock inte några bidrag till organisationer utan enbart till enskilda konstnärer. Tingsrätten ansåg därför att det saknades tjänstesamband och ogillade åtalet mot Kanslichefen.

Otillbörlighet

Vid bedömningen av om förmånerna varit otillbörliga beaktade tingsrätten följande aspekter: värdet, huvudmans samtycke, mottagarens ställning, öppenhet och tidpunkt.

Gällande värdet konstaterade tingsrätten att de aktuella förmånerna innefattade ett upplevelsevärde som inte gick att omsätta i pengar och att det därför inte var givet att givarens kostnad motsvarade värdet de haft för mottagaren. Det sammanlagda värdet för respektive Tillställning kunde därför inte beaktas i samma utsträckning som vid en faktisk förmögenhetsöverföring men tingsrätten ansåg emellertid att man kunde utgå ifrån att värdet var högre än en sedvanlig arbetsmåltid.

Tingsrätten konstaterade gällande huvudmans samtycke att detta saknade betydelse då Myndighetsföreträdarna var anställda inom offentlig sektor.

Vid prövningen av mottagarens ställning bedömde tingsrätten dels om Myndighetsföreträdarna över huvud taget kunde anses vara myndighetsutövare, dels om Organisationerna i så fall berördes av myndighetsutövningen.

Tingsrätten fann att besluten om bidrag inte utgjorde myndighetsutövning, bland annat eftersom bidragen inte var garanterade en sökande även om vissa kriterier var uppfyllda, då utfallet var beroende av om andra sökande i större eller mindre grad uppfyllde kriterierna, samt att besluten inte var överklagbara.

Även om det hade utgjort myndighetsutövning ifrågasatte tingsrätten starkt om Organisationerna kunde anses beröras av myndigheternas beslut då någon utredning om att Organisationerna själva erhållit bidrag inte hade presenterats. Tingsrätten ansåg i denna del att enbart det faktum att Organisationernas medlemmar hade kunnat söka, och säkerligen erhållit, bidrag inte innebar att Organisationerna berörts av myndighetsbesluten.

Vad gäller kravet på öppenhet ansåg tingsrätten att det var svårt att tänka sig större öppenhet än vad som hade varit fallet, särskilt då inbjudningarna hade skickats till myndigheterna och att representanter från media var inbjudna.

Gällande tidpunkten för Tillställningen menade tingsrätten att trots att vissa bidragsbeslut hade fattats i relativt nära anslutning till Tillställningarna, så var det nästan fråga om kontinuerliga ansökningsprocesser då bidragen kunde sökas i flera omgångar och handläggningstiderna var långa. Tidpunkten kunde därför inte tilläggas någon nämnvärd vikt.

Vid en helhetsbedömning av ovanstående ansåg tingsrätten inte att Tillställningarna utgjorde otillbörliga förmåner.

Tingsrätten gjorde även en uppsåtsprövning och konstaterade där att oavsett om förmånerna varit otillbörliga saknades uppsåt hos Myndighetsföreträdarna. Tingsrätten konstaterade avseende Myndighetsföreträdarnas första besök vid Tillställningarna att de i förväg enbart fått knapphändig information om Tillställningarnas innehåll och därför helt saknade direkt uppsåt.

Vidare ansåg tingsrätten att Tillställningarna fick anses ingå som naturliga och nyttiga led i Myndighetsföreträdarnas tjänsteutövning, då det hade varit svårt för myndigheterna att annars uppfylla statens krav på samverkan med andra aktörer och få den kunskap om branschen som krävdes. I vart fall ansåg tingsrätten att Myndighetsföreträdarna haft grundad anledning att uppfatta det på det sättet, i synnerhet då tillställningarna arrangerats i flera år och departementstjänstemän medverkat utan att kritik väckts.

Tingsrätten ogillade åtalet i dess helhet.