Mobiltelefonfallet
22 maj 2024SVEA HOVRÄTT DOM 2024-05-22 B 732-24 ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE Solna tingsrätts dom den 15 december 2023 i mål nr B 4201-23
Tingsrättens dom
En person med utländskt medborgarskap hade ansökt om att få förlängt uppehållstillstånd i Sverige på arbetstillståndsenheten på en myndighet. Ärendet hade av olika skäl dragit ut på tiden. Sökanden hade en dag gått hem till handläggarens bostad och i brevlådan lämnat en kartong med en mobiltelefon samt ett bifogat brev där han ber om ursäkt för att ha legat på med många skickade e-postmeddelanden. Sökanden åtalades för givande av muta till handläggaren i form av mobiltelefonen i syfte att göra denne mer välvilligt inställd. Den åtalade förklarade i sitt försvar att han mådde dåligt, var stressad och inte tänkte riktigt klart och att det enda han hade hemma för att kunna lämna över var den aktuella telefonen. Hans avsikt var att agera så att handläggaren inte skulle vara arg eller irriterad på honom. Att lämna en gåva för att påverka en handläggares humör och inställning måste anses tillräckligt för att det ska anses föreligga uppsåt till det otillbörliga med den överlämnade förmånen, ansåg tingsrätten. Mobilen visade sig vara köpt i andra hand på nätet och hade ett värde 6 000 kronor. Tingsrätten ansåg att gåvan inte varit av mer vanligt eller vardagligt slag och noterade att det inte hade framkommit några omständigheter avseende vare sig kutym eller kultur som påverkade denna bedömning. Tingsrätten konstaterade dock att den otillbörliga förmånen inte varit kopplad till något mer specifikt krav och heller inte haft någon effekt. Med beaktande av detta och omständigheterna kring gärningen ansåg tingsrätten att påföljden kunde stanna vid ett lågt bötesstraff motsvarande 30 dagsböter om 150 kronor.
Hovrättens dom
Hovrätten ändrar tingsrättens dom på så sätt att hovrätten bestämmer påföljden till
villkorlig dom och 40 dagsböter om 150 kr (6 000 kr).
Det är visserligen så att den otillbörliga förmånen inte har varit kopplad till något mer
uttryckligt specifikt krav, men det framstår som uppenbart att avsikten varit att påverka
handläggaren i dennes handläggning av ärendet. Genom utredningen framgår också att den sökande lämnat telefonen vid handläggarens bostad. Detta talar för att gärningen föregåtts av viss planering. Det har vidare varit fråga om en relativt värdefull gåva, låt vara att det rört sig om en begagnad telefon. Att Den sökandes agerande har syftat till att påverka en myndighetsperson vid dennes handläggning av ett tillståndsärende är försvårande. Hovrätten bedömer med hänsyn till dessa omständigheter att gärningen
har ett högre straffvärde än det som tingsrätten har kommit fram till. Sammantaget är
straffvärdet sådant att påföljden inte kan stanna vid ett bötesstraff.