Hovrätten dömer till ansvar för myndighetsföreträdares deltagande i fester anordnade av branschorganisationer

Svea hovrätt, dom 2018-10-05 i mål nr B 377-18

Bakgrund

Två intresseorganisationer (Organisationerna) inom musikbranschen anordnade årligen jul- och vårfester (tillsammans Tillställningarna) till vilka de bjöd in myndighetsföreträdare, politiker, representanter från andra bransch- och intresseorganisationer, musikutövare och journalister. Under Tillställningarna serverades det mat och dryck, framfördes musikframträdanden och delades ut priser och stipendier.

Bland de inbjudna fanns fem företrädare från tre statliga myndigheter (Myndighetsföreträdarna). Gemensamt för dessa myndigheter var att de hade till syfte att främja de kulturpolitiska målen och samverkan inom kultursektorn. Myndigheterna delade även ut bidrag till musiker och kulturprojekt.

Två företrädare från Organisationerna och Myndighetsföreträdarna åtalades för givande respektive tagande av muta för att ha bjudit in till respektive närvarat vid Tillställningarna.

Tingsrätten friade samtliga tilltalade i målet. Åklagaren överklagade domen såvitt avsåg företrädarna för Organisationerna och tre av Myndighetsföreträdarna.

Hovrättens domskäl

Hovrätten anslöt sig i sin prövning till tingsrättens bedömning att Myndighetsföreträdarna omfattades av den personkrets som kan dömas till mutbrott, att Tillställningarna utgör förmåner samt att det förelåg ett tjänstesamband.

Den fråga som hovrätten därefter prövade var om förmånerna, i motsats till tingsrättens bedömning, skulle ses som otillbörliga – och därmed olagliga.

Vid denna bedömning konstaterade hovrätten inledningsvis att utgångspunkten för otillbörlighetsbedömningen är det skyddsintresse som mutbrottsregleringen avser att skydda och att detta skyddsintresse varierar beroende på den ställning mottagaren har och vilka uppgifter denne utför. Hovrätten framhöll vidare att inom den offentliga sfären är allmänhetens tilltro till korrekt myndighetsutövning och de offentliga organens integritet ett skyddsintresse. Detta skyddsintresse kräver att allmänheten måste kunna lita på att offentliga organ bedriver sin verksamhet med absolut hederlighet och opartiskhet. Vid myndighetsutövning och närbesläktad verksamhet, såsom offentlig upphandling, kan redan förmåner av helt obetydligt värde uppfylla kraven på otillbörlighet.

Hovrätten konstaterade därefter att Myndighetsföreträdarna alla var höga chefer inom sina respektive myndigheter och som sådana haft inflytande att påverka bidragsbeslut som kunde beröra Organisationerna, liksom Organisationernas medlemmar. Denna bidragstilldelning utgjorde enligt hovrättens bedömning myndighetsutövning. Dessa omständigheter medförde att särskilt höga krav på integritetsskydd gör sig gällande avseende Myndighetsföreträdarna.

I fråga om förmånernas värde konstaterade hovrätten att Tillställningarna innefattat trerättersmiddagar, dryck (fördrink och vin/öl till maten) samt musikunderhållning, anföranden och stipendieutdelningar. Värdet ska bestämmas utifrån vad förmånen är värd för mottagaren, i allmänhet värdet i den allmänna handeln. Då det i ett fall som detta inte finns en direkt vara eller tjänst att jämföra med gjord hovrätten en uppskattning utifrån vad en bättre trerättersmiddag med dryck, fördrink och högklassisk musikunderhållning på en restaurang skulle kosta och landade på ett uppskattat belopp om 1 000 kr per middagsgäst. Hovrätten fäste här ingen vikt vid invändningar från Myndighetsföreträdarna om att de drack lite eller ingen alkohol och framförallt har uppfattat deltagandet som en plikt och inte ett nöje.

Hovrätten konstaterade därefter att värdet överstiger vad som kan anses vara normal representation, delvis utefter Skatteverkets anvisningar om avdragsgilla representationskostnader. Vidare konstaterade hovrätten att Tillställningarna, med dess innehåll och upplägg, inte kunde anses utgöra ett naturligt och nyttigt led i Myndighetsföreträdarnas tjänsteutövning.

Sammantaget konstaterade hovrätten att det fanns ett mycket begränsat utrymme för Myndighetsföreträdarna att ta emot förmåner. En av Myndighetsföreträdarna hade vid något tillfälle tagit med en familjemedlem, något hovrätten konstaterade är uteslutet. Enligt hovrätten utgjorde Tillställningarna även i övrigt otillbörliga förmåner, såsom ett angrepp på den integritet som kringgärdar Myndighetsföreträdarnas tjänsteroller.

Myndighetsföreträdarna respektive företrädarna för Organisationerna dömdes därmed för mutbrott.

Vid påföljdsbedömningen ansåg hovrätten att påföljden för samtliga låg i nedre delen av straffskalan. Hovrätten beaktade särskilt att alla i varierande grad drabbats hårt av rättsprocessen såväl yrkesmässigt som personligt. Samtliga dömdes till 30 dagsböter vardera.

Även Organisationerna dömdes att betala företagsbot, både eftersom Organisationerna inte gjort vad som skäligen kunnat krävas för att förebygga brottsligheten och för att de dömda företrädarna haft särskilt ansvar för tillsyn och kontroll. Bötesbeloppen bestämdes enligt åklagarens yrkande till 75 000 kr respektive 100 000 kr.

Mot bakgrund av att rättsprocessen drabbat de dömda hårt, yrkesmässigt och personligt, beslutade hovrätten att ingen återbetalning av statens kostnader i målet för försvarare skulle ske.

Skiljaktig mening

Två ledamöter i hovrätten var skiljaktiga. Liksom majoriteten ansåg de skiljaktiga att Myndighetsföreträdarna haft inflytande över myndighetsutövning, men konstaterade att detta inflytande var indirekt. I förhållande till Organisationerna hade företrädarna varken självständiga ekonomiska relationer eller möjlighet att på egen hand besluta i bidragsärenden. Detta skulle enligt de skiljaktiga påverka otillbörlighetsbedömningen på så sätt att inte varje förmån ska anses otillbörlig oavsett i vilket sammanhang den tagits emot.

De skiljaktiga motsatte sig inte Myndighetsföreträdarnas invändning om att det utgjort ett led i deras tjänsteutövning att representera sina respektive myndigheter. Därmed kunde, ur Myndighetsföreträdarnas perspektiv, Tillställningarna inte vara av ren nöjes- eller underhållningskaraktärer. Redan av detta skäl kan det ifrågasättas om Tillställningarna utgjort förmåner. Under alla omständigheter menade de skiljaktiga att i materiellt hänseende hade Myndighetsföreträdarna enbart tillgodogjort sig mat och dryck, inte underhållning och att värdet därmed understigit ett tresiffrigt belopp och utgjort ett måttligt värde – om än inte automatiskt straffritt.

Vidare konstaterade de skiljaktiga att Tillställningarna präglats av öppenhet med en bred närvaro av företrädare, vilket i någon mån motverkar eventuella förtroendeskador. Mot bakgrund av myndigheternas uppdrag att samverka med andra aktörer konstaterade de skiljaktiga också att det varit berättigat för Myndighetsföreträdarna att delta och att Tillställningarna utgjort ett naturligt och nyttigt inslag i deras tjänsteutövning.

Allt sammantaget ansåg de skiljaktiga att mutbrott inte förelåg.

Ett längre refererat av tingsrättens dom finns att läsa i Institutet Mot Mutors rättsfallsbank: ”Tingsrätten friar organisationsföreträdare och myndighetspersoner i åtal avseende branschfester”, Stockholms tingsrätt, dom 2017-12-04 i mål nr B 12471-15.