Högsta domstolen frikänner i mål om middagsbjudningar till myndighetsföreträdare

Högsta domstolen, dom 2020-03-17 i mål nr B 5301-18

Bakgrund

Två intresseorganisationer inom musikbranschen anordnade årligen jul- och vårfester till vilka de bjöd in myndighetsföreträdare, politiker, representanter från andra bransch- och intresseorganisationer, musikutövare och journalister. Under tillställningarna serverades det mat och dryck, framfördes musikframträdanden och delades ut priser och stipendier. Uppskattat värde per person för deltagande vid tillställningarna var 1 000 kronor.

Bland de inbjudna fanns fem företrädare från tre statliga myndigheter. Gemensamt för myndigheterna var att de hade till syfte att främja de kulturpolitiska målen och samverkan inom kultursektorn. Myndigheterna delade även ut bidrag till musiker och kulturprojekt.

Två företrädare från organisationernas och myndighetsföreträdarna åtalades för givande respektive tagande av muta för att ha bjudit in till respektive närvarat vid tillställningarna.

Prövningen i tingsrätten och hovrätten

Tingsrätten friade samtliga tilltalade i målet. Åklagaren överklagade domen såvitt avsåg företrädarna för organisationerna och tre av myndighetsföreträdarna. Till skillnad från hovrätten dömde hovrätten samtliga för mutbrott. Hovrätten kom fram till att myndighetsföreträdarna var beslutsfattare för bidragsbeslut som kunde beröra organisationerna och som innebar myndighetsutövning. Tillställningarna utgjorde därför enligt hovrätten otillbörliga förmåner, såsom ett angrepp på den integritet som kringgärdar myndighetsföreträdarnas tjänsteroller. En myndighetsföreträdare hade dessutom vid något tillfälle tagit med en familjemedlem, något hovrätten konstaterade är uteslutet.

Samtliga åtalade dömdes av hovrätten till dagsböter. Organisationerna ålades att betala företagsbot.

Målet överklagades till Högsta domstolen som meddelade prövningstillstånd i fråga om tillställningarna skulle betraktas som otillbörliga förmåner. I sin prövning utgick Högsta domstolen från hovrättens konstateranden att myndighetsföreträdarna omfattades av den personkrets som kan dömas till mutbrott, att tillställningarna utgör förmåner samt att det förelåg ett tjänstesamband.

Högsta domstolens bedömning

Högsta domstolen konstaterade inledningsvis att begreppet otillbörligt är vagt. För att vara otillbörligt ska ett agerande vara oacceptabelt med hänsyn till rådande sociala eller etiska normer och vad som är otillbörligt kan därför påverkas av samhällsutvecklingen. Tolkningen måste dock präglas av försiktighet för att tillgodose legalitetsprincipen. För att vara straffbart måste handlandet klart ligga utanför gränsen för vad som är godtagbart och det är därför inte tillräckligt att ett handlande är oetiskt eller olämpligt i mer allmän bemärkelse.

Vidare framhöll Högsta domstolen att en förmån med en konkret inriktning på att belöna eller påverka till ett pliktstridigt agerande i regel är uppenbart otillbörlig. I andra fall måste alla relevanta omständigheter beaktas för att göra en helhetsbedömning med utgångspunkt i skyddsintresset för mutbrotten, där ingen enskild faktor i sig kan ses som avgörande. Här konstaterade domstolen att när förmånen lämnas över till företrädare för offentlig verksamhet är det i första hand förvaltningens integritet som ska skyddas. Om mottagaren har myndighetsutövande uppgifter är det straffrättsligt betydelsefullt i vilken mån, objektivt sett, givaren angriper mottagarens tjänsteintegritet och mottagaren låter integriteten angripas. Det primära skyddsintresset är att myndighetsutövningen sker korrekt och att myndigheten har förtroende från allmänheten.

Domstolen framhöll att det är betydelsefullt vilket uppdrag en myndighet har, arten och inslaget av myndighetsutövning i verksamheten samt mottagarens ställning. Även om det enligt domstolen ofta blir fråga om att bedöma om förmånen kan skapa konkret risk för ett osakligt gynnande så kan en förmån i vissa fall bli otillbörlig även utan sådan risk. Detta gäller särskilt om det finns ett pågående ärende.

I helhetsbedömningen angav domstolen ett antal omständigheter som betydelsefulla: förmånens värde och frekvens, om mottagaren kan utöva inflytande över en beslutsprocess som kan gynna givaren och – vid evenemang – om deltagande är naturligt och nyttigt utifrån mottagande myndighets uppdrag och mottagarens arbetsuppgifter samt om det råder öppenhet eller inte kring arrangemanget.

I den konkreta bedömningen tog domstolen hänsyn till att syftet med tillställningarna varit att organisationerna skulle visa upp sig och sprida kunskap till berörda myndigheter och omvärlden samt att det ingick i myndigheternas uppgift att samverka och samråda med relevanta branschorgan.

Värdet, 1 000 kr per gäst, ansågs av domstolen inte vara så lågt att det utesluter ansvar. Samtidigt medförde enligt domstolen varken det ekonomiska värdet eller tillställningarnas förhållandevis exklusiva karaktär att det blev otillbörliga förmåner.

I fråga om betydelsen av att organisationerna i viss mån kunnat beröras av myndigheternas bidragsbeslut och att myndighetsföreträdarna i viss mån kunnat påverka dessa beslut konstaterade domstolen att det inte förelegat någon konkret risk för påverkan eftersom besluten varit kollektiva samt skett efter omdömen från oberoende experter. Domstolen tog också hänsyn till att det ingått i myndighetsföreträdarnas uppgifter att aktivt samverka med branschaktörer som att tillställningarna varit öppna. Det senare innebar enligt domstolen ett motverkande av misstro mot myndigheterna.

Sammanfattningsvis frikändes samtliga åtalade och yrkandet om företagsbot för organisationerna avslogs.

För längre referat av tingsrättens respektive hovrättens dom, se vår rättsfallsbank: ”Tingsrätten friar organisationsföreträdare och myndighetspersoner i åtal avseende branschfester” från 2017-12-04 samt ”Hovrätten dömer till ansvar för myndighetsföreträdares deltagande i fester anordnade av branschorganisationer” från 2018-10-05.

Referaten går också att finna i IMM:s rättsfallssamling för 2017 (för tingsrättsdomen) och 2018 (för hovrättsdomen).