Att se sitt hem raseras vid kraftiga väderomställningar är något som många människor i naturkatastrofdrabbade länder upplever. I många fall skulle rasen kunnat undvikas om bra material och rätt byggteknik använts. Med hjälp av mutor godkänns dock alltför ofta rena fuskbyggen.
Bostäder, men även övriga samhället, ska enligt mål 11 byggas på ett sätt som inte riskerar stabilitet eller tenderar att skapa motsättningar bland samhällets invånare. Samhällen bör också se till att ekologiska system inte äventyras.
Samhällsbyggnadssektorn är generellt en sektor där korruptionen anses särskilt utbredd. I Sverige sticker sektorn ut i statistiken över mutbrott.
OECD liksom World Economic Forum har uppskattat att 10 till 30 procent – beroende på land – av offentliga investeringar i samhällsbyggnadssektorn går förlorat till korruption. Utöver kostnadsaspekterna kan korruption medföra såväl att byggprojekt genomförs i onödan som att uppförda byggnader håller kortare tid eller inte uppfyller ställda säkerhets- eller miljökrav.
Det finns enligt studier samband mellan grad av korruption och antalet dödsfall vid naturkatastrofer. Den förklaringsmodell som framhålls är att byggnader av undermålig kvalitet godkänns med hjälp av mutor, vilket ökar risken för ras vid naturkatastrofer.
Till följd av korruption blir även urbaniseringen lidande. Fler tvingas leva i slumområden till följd av att deras arbeten inom jordbrukssektorn omöjliggjorts av korrupta krafter. Landrättigheter har försvunnit eller minskat i omfattning vilket tvingat människor på flykt. I början på 2000-talet var antalet människor i utvecklingsländer utan fast bostad närmare 900 miljoner. År 2020 antas siffran ha ökat med 600 miljoner.
Även transportsektorn är drabbad av korruptionens negativa effekter. I vissa länder uppskattas så mycket som en femtedel av avsatta resurser för transporter gå förlorat till följd av korruption.